Vi håller på att utreda våran dotter. Hon är nämligen för kort för sin ålder. Hon är 6 och ett halvt år, och 102 cm lång,men hennes skelett är bara 5 år och tre månader. Detta fick vi kostaterat genom en röntgenbild av hennes skelett. Enligt kurvan som man följer från bvc ska hon som längst bli 145 cm lång.
För att få reda på om hon har tillväxthormonbrist måste man göra en utredning på sjukhuset, vilket innebär att hon måste tillbringa en natt där. Då sätter man en kanyl i armen eller handen och tar ett rör i halvtimmen medans hon sover. Med start kl 22.00. Fram till klockan 8.00 på morgonen. Alltså 22 rör sammanlagt.
Man tillverkar tillväxthormon hela livet, men den arbetar som aktivast på natten. Så detta är den enda riktiga utredningen man kan göra för att få svar på hur mycket man producerar. Normalt ska detta svar ligga på 35- 40 någonting. Ligger man mellan 21- 24 så bör man fundera på om man vill ha hjälp med tillväxten. Ligger det under 21 så har man inget val. Då måste man ha hjälp.
Anledningen till att jag vet detta är att jag har redan gått igenom denna procedur med storebror L. 
När han gick igenom detta för snart 2 år sen var hens skelett 2 år efter i utvecklingen. Han skulle bli som längst 163 cm lång.
Han var 111 cm lång när han började första klass 7 år gammal.
Han låg inne på sjukhuset över en natt och hade jättedåliga värden. Istället för normalt på 35-40 så hade han 0,35. D.v.s ingenting alls. Så nu har hållt på med tillväxthormon i snart ett och ett halvt år. Men tillväxthormonbrist innebär det att man måste ta sprutor i benet varje kväll. För att det ska göra sin verkan på natten. Så storebror har nu stuckit sig i benet varje kväll i ett och ett halvt åt. Han gör det själv.JÄTTEDUKTIG……
Tidigare växte han 4,5 cm på ett helt år. Det här året har han vuxit 11 cm. Han är numera 128 cm lång. Stor kille.
Stor i våra ögon i alla fall. Han är fortfarande bland det kortaste i hans klass. Han är ju 9 år.
I alla fall så åkte vi in med dottern till sjukhuset. Det är bar ett problem. HON ÄR SÅ RÄDD FÖR SPRUTOR. Detta har vi vetat om ett tag, och går därför på stickskola där hon får lära sig att titta och ta på sprutor. Hon får även sätta på emla plåster och sen känna att det verkligen inte känns nåt. Har funkat ganska bra.
Men nu skulle dom ju sticka på riktigt. Hon var väl förberedd och fick emla på både armen och handen. Fick även lugnande medicin innan så hon skulle klara av detta bra.
MEN DET GICK INTE ALLS. Den sjuksöterska som jobbar på barn hade inte alls koll på hur man sticker små spruträdda barn. Hon stack lilla A tre gånger i armen utan att hitta nån åder. Tredje gången skrek hon utan dess like. Det var hemskt. Det visade sig sen att dom hade ju stuckit henne utanför emla plåstret. Hur FAN ÄR MAN FUNTAD!!!
Hon bad att få sticka en sista gång i handen .Då hade vi tillbringat en timme i detta instängda rum. Det lugnade medlet hade ingen effekt alls. Lilla A sträckte fram handen efter mycket övertalande och lät henne sticka.. Å hon missar IGEN.
Det slutade med att vi fick åka hem vid 23 tiden. Det går ju liksom inte läggas in om det inte går att få nåt blod.
Vi ska alltså tillbaka och göra om proceduren. Tror Ni att vi kommer få in henne i bilen ens den gången.?
Var på återbesök på stickskolan igår. Där var vi tillbaka på ruta ett igen. Hon vägrade att nudda sprutan.
Tack sjukvården för att Ni tar han om dessa små spruträdda barn på ett så bra sätt. Det är ju så man kan blir förbannad..
Här kommer i alla fall lite bilder på en lycklig liten A som inte har blivit stucken än…..
Här ritar hon på tavlan inne på sitt rum
Här har hon ritat mamma och pappa som prinsessa och prins
Givetvis hade vi åkt till toys`r us medans emlan satt och vänta. Här hade dom gett henne det lugnande medlet. Stackars liten. Då var du helt ovetande om vad som väntade dig.. JAG ÄLSKAR DIG GUMMAN