Vilken underbar dag vi hade igår. Solen lyste istort sett hela dagen. Vi tillbringade, jag och min mor hela dagen ute i vår sommarstuga. Vi gjorde en storrensning. Har nog inte kastat så mycket skräp som vi gjorde då. Fyllde nästan 2 lass till tippen.
Lunchen tog vi i gröngräset, i form av en baguett med räkröra. Passade på att fota lite i det underbara vädret.
Var ute och fotade stenen vi är ute och letar efter…
En liten smygtitt kan ni väl få…
Vi har fått för oss att fixa till framsidan på vårat hus. Vi har grävt ut en rabatt som ska bli stensatt… Men då måste man ge sig ut på stenletarjakt….. Å då åker man ut till sommarstugan som ligger en mil utanför den lilla staden som vi bor i….
Vad är vackrare än natursten?!!! Självklart vill vi ha det. Men inte en massa olika inte. Vi är ute efter en viss sorts sten.. Gråaktig. Det är ju ingen liten del som ska stensättas. Då räcker inte 500 kg lång.. Det var bara att ta sig ut i vattnet efter att alla på land tog slut. Å det var ju inte direkt varmt i vattnet heller.
Barnen var med och hjälpte till, eller i alla fall lite. Det plaskade och badade benen mest och hoppades på en och en annan lycka att få napp..
Här fångas det sten för fullt... Eller jag menar letar fisk
Finns det typ 500 kg gråaktig sten här eller?
Mannen letar ialla fall för fulla muggar, dock inte i vattnet...
Till slut kom vi i alla fall hem med ett lass. Tyvärr räckte det inte så långt… Efter tre vändor av ständigt kånkande och kalla och blöta fötter och händer konstaterade vi att nu återstår “bara” ett eller två lass. Bilder på framsidan återkommer jag med när det är färdigt.. OM DET NU BLIR FÄRDIGT
Idag är det Norges nationaldag. Inte för att jag firar det. Vädret här är trist och grått. I helgen var det riktigt fint väder. Vi tog oss en tur till IKEA i fredags. Bara familjen myste. Åt gott på restaurangen och bara strosade runt i varuhuset. Lite inköp blev det väl allt. Handdukar till båda badrummen. Där nere har jag accentfärgen rött.. Gillar det skarpt. Där uppe kommer det blir limegrönt som accent… Samma som i köket. Har förresten inte lagt upp bilder på hur köket blev när det blev klart. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tog vi bort alla överskåp och bytte luckor.. Har tyvärr inte tagit några bilder på det färdiga resultatet än, men jag måste nog ta mig i kragen snart och göra det..
Bilder kommer, jag lovar.
För 4 dagar sen hade min gammelfarfar årsdag. Om han hade levt hade han fyllt 108 år den 13 maj. Han blev visserligen 100 år. Å det är jag väldigt glad över. Träffade honom väldigt ofta under min uppväxt. Han var som en extra morfar/farfar för mig. Min riktiga morfar hade jag aldrig någon kontakt med. Jag visste vem han var men mycket mervar det inte. Han och min mormor separerade när min mamma var 13 år. Sen har han haft sin nya familj och vi våran. Om man tänker tillbaka på tiden då min gammelfarfar levde hade vi honom, men han hade inte ens någon kontakt med sin egen son, som dessutom gick bort ett år före honom själv. Tänk att överleva sin egna barn. Min gammelfarmor levde också väldigt länge. Hon blev 98 år, skulle fyllt 99, men han inte innan hon gick bort. De levde ihop och var pigga och friska i en lägenhet utan hemhjälp tills farmor var 97 år tror jag. Sen blev hon lite snurrig….
Vet inte varför jag skriver detta, men ibland måste man få skriva av sig lite. Vi var på graven och “hälsade på” på hans årsdag.. Barnen hade en massa frågor som dom ville få svar på. Storebror L var ju bara 2 år när ”farfar” dog. Men han minns ju ingenting av honom….Min riktiga farfar dog när jag var 12 år.
SOV GOTT MIN ÄLSKADE “FARFAR”
Ni som har följt mig här på bloggen vet att jag inte har uppdaterat mig på väldigt länge. Det beror på en väldans massa saker. Jag har inte haft det så lätt. Inte mått så bra . Det har pågått en längre tid. Varit orkeslös och inte tagit mig för någonting. Vissa dagar har jag inte ens orkat ta mig utanför dörren. Det tog liksom stopp en dag. Men nu är jag sakterliga på väg tillbaka. Fortfarande orkeslös, fast inte alls som det var förrut. Jag är lite gladare i alla fall. Kan ta för mig mer saker. Känner på mig att det kommer att bli bättre och bättre för varje vecka som går. Har börjat skriva dagbok. Där jag skriver varje kväll tre bra saker som har hänt mig under dagen. Det kan vara allt ifrån att jag trotsade vädret och gick på promenad till att åka och handla. Sen två saker som jag har varit tacksam över under dagen. T.ex att jag fick just det där samtalet jag ville, eller att mina barn sa eller gjorde något speciellt för mig mm. Sen en sak som jag skulle vilja ha hjälp med, t,ex att orka mera, att vara gladare mm. Listan kan bli oendlig.
Faktum är att ju mer jag skriver dessto mera ser jag som jag är tacksam för och bra på. För att inte tala om hur mycket lättare det känns dagen därpå när man har det i bakhuvudet att man skrev just de där sakerna igår.
Jag ska försöka att uppdatera mig lite oftare. För nu är jag på väg tillbaka….. Sakta men säkert med båda fötterna på jorden.
Jag har ju masor med bilder att lägga upp.
Men först ut kommer årets första dopp på mina älskade ungar
Brr det är ju kallt 5 grader i vätternJag klarade det....Det är ju svinkallt....Jag tror jag går upp igen...
Brr.... Svinkallt
Det hände när jag hämtade lilla A efter skolan. Vi var på väg till bilen när hon plötsligt kläcker ur sig…
- mamma, kan vi fixa en chatt till mig på datorn?
- Vad säger du?, svarade jag.
- Jo, jag ska chatta med Calle i klassen har jag lovat.
- Men lilla skruttungen, man måste kunna hans adress för att kunna chatta, svarade jag.
- Det står i den blå boken som vi fått av skolan.
Jag förstod att hon trodde jag menade hans hemaddress. Tänk vad livet leker och är lätt när man är 7 år.
Tyvärr fick hon ingen egen chatt, då jag tycker att man kanske både bör kunna läsa och skriva ordentligt först. Eller vad tycker Ni?
Igår var det lilla A födelsedag. Tänka sig att hon blivit 7 år. Stora tjejen nu.
Roligt att öppna paket
Ett gäng penslar fick hon. Ärvda av släktingen och konstnären SPONG
Akrylfärger till det
Lycklig 7 åring
Nära och kära firar med henne
Hipp hipp hurra
Hon gjorde tårtan helt själv. Visst är hon duktig.....
Så här ser det ut hemma hos oss. Har aldrig sett så mycket snö i hela mitt liv tror jag.
Man ser ju knappt huset
Snö, snö, och åter snö
Lilla A tycker det är jätteroligt. Vi har ju en egen pulkabacke i trädgården.
Visst är det mysigt med snö. Men jag tror att vi alla är lite trötta och mätta på all snö nu. Det räcker väl.
Upptäckte igår något mindre roligt. Våran pool på baksidan pallade inte all snö. Den SPRACK.
Ingen vacker syn. Å den är full av is oxå.
Vad händer när det börjar töa?!!!
Bilden är tagen uppifrån. Jag står i poolen och fotograferar.
Som Ni ser så är snön och isen ganska starka. Dom har slitit loss skruvarna från plåten. Hur ska detta sluta.
Vet inte vad som håller på att hända. Allt går i slow motion här hemma. Jag är orkeslös, trött och allmäntillståndet är inte det bästa. Känner att jag måste skriva av mig lite. Det har ju varit lite mycket nu med min dotter och hennes spruträdsla. Hon har i och för sig tagit den biten väldigt bra då vi har varit på stickskolan. Jag känner väl oxå att det är de gånger jag oxå kan slappna av.
Jag lämnar över mitt dagliga ansvar på världens underbaraste mäniska. Tack Anna för att du finns där och stöttar både mig och lilla A.
Men varför kan det inte kännas så när man kommer hem därifrån!! Då kommer stressen sakta krypandes och för att inte tala om hjärtklappningen. Jag känner mig lite som i en paniksituation. Jag kommer inte över det.
Jag vet inte vem jag ska prata med heller. Det känns som ingen kan sätta sig in i min situation, hur jag egentligen mår. Jag vet att efter regn kommer solsken, men det är väldigt långt borta för tillfället.
Vi har fått ett datum då vi sätter igång på allvar. Den 17 mars. Då ska vi alla vara beredda, inga problem. ELLER???!!!! Sen då, ska man tampas med henne varje kväll med att tvinga henne att sticka sig i benet. Varje kväll, i åtminstone 7 år till. Fatta hur många långa jobbiga, tröttsamma kvällar det blir. Vissa kvällar måste man även sticka två gånger för att det inte räcker i ampullen. Det är rätt många stick innan hon är färdig.
Inte nog med det. Vi måste dessutom åka till sjukhuset till en början varje månad och ta 3 rör blod. Hur fixar hon det!? Sist fick vi ta till lustgasen för att lugna henne. Man kan ju inte varje gång behöva “droga” ner henne för att se att hon mår bra.
Tänk då hur hennes första tandläkarbesök ska bli, när hon ska laga sin första tand med bedövning. Ska hon “drogas ner” då med?
Det är bara lite tankar som snurrar.
Vad ska jag ta mig till?
Kommer hon hata mig efter detta!!??
Kommer hon tacka mig efter alla dessa år för att hon blev 10 cm längre än vad hon egentligen ska bli??
Vi kämpar på med dotterns spruträddhet, det blir faktiskt bättre och bättre. Vi har hållt på med det sen juli -09 och åkt till lassarettet i grannkommunen i stort sett varje vecka. Lagom till jul, när lilla A fortfarande inte vågat säga någonting till hennes sköterska, inte ens hej eller hejdå, skulle hon sluta. Hon hade fått ett annat jobb.
Hur skulle detta gå nu så tänkte vi. Ett nytt ansikte när hon äntligen börjat att lita på den vi går hos nu.
Men som tur var så skulle hon börja arbeta som skolsköterska i lilla A:s skola. Så vi kunde fortsätta på stickskola i vår hemmastad istället för att pendla 3 mil varje vecka. Tur!!!!!
Vi började i januari i år och går där minst fyra gånger i månaden. Funkar jättebra.
Hon stack sig i benet utan emla plåster för första gången för två veckor sedan. Sen har det bara rullat på. Vi övar lite hemma med. Hon har äntligen börjat våga lita på mig. Att jag kan hålla i sprutan och vi räknar till tre sen sticker vi.
Ska till skolsköterska idag oxå för att träna mer och jag vet att hon löser det utan problem även idag.
Så snart hon är redo så signalerar sköterskan till läkaren att det är dags att börja på allvar. Men då måste hon sticka sig varje kväll i benet och byta ben och ställe varje vecka. Just nu har hon svårt at ta i höger ben. Vi har endast övat på vänster, men det löser väl sig oxå snart hoppas jag.